MadeByDina

Idag efter ett snack med bästa kompisen insåg jag varför jag inte kan jämföra mitt förhållande med någon annans längre. För det finns inget att jämföra med eftersom jag har ett äktenskap och inget förhållande.
Det är något man inte inser förrän man befinner sig i ett sådant.

Man måste inse att ens partner kommer begå misstag och dra små vita lögner, eftersom jag köper inte skitsnacket att vissa ALDRIG ljuger. Man måste acceptera partners fel och jobba på det samtidigt som man inte utger sig själv för att vara en ängel. För jag vet för det första alla mina fel och negativa sidor och för det andra så vet jag att jag måste jobba på dom.

Det jag ville komma till är ett äktenskap är något större än ett förhållande (jag menar inte att man älskar varandra mer, även om vi älskar varandra mer än något annat), utan helt enkelt att det krävs så mycket mer jobb. Man kan inte göra slut för att det har dykt upp en gupp på vägg. Man kan inte vara långsint och man måste hela tiden sträva efter att komma på en gemensam lösning på konflikter och problem som kommer på vägen.

När jag gifte mig visste jag att smekmånaden varar ungefär en månad och att saker och ting blir mer som rutiner. Man bråkar lite hit o dit för man är så pass olika personer, och detta gäller då honom och mig. Han är positiv, jag är negativt. Han dricker kaffe med mjölk, jag dricker svart. Han är en drömmare, jag är realistisk.

Det är rätt skönt att jag faktiskt har insett det fyra månader senare. Eller jag har vetat om detta, jag har bara inte velat inse och erkänna det för mig själv.