Collage
Klicka för att förstora....=)
LovelyLove
Så, nu har älsk varit här i en vecka! Hur skön känsla som helst. Du vet den där känslan då allting klaffar?! Men precis allting? Även då man bråkar så klaffar det! han verkar ha fastnat på toa och jag tillbringat morgonen städandes. Lite undanplock och disk och dammtorkning. Värsta hemmafrun, nackskott! I KNOW!
Så, handla lite mat och sen se gullig ut vid majgrillningen! Jag är löjligt positiv. Jag är dock rädd att snart kommer det en nedförsbacke med en betongvägg som jag kolliderar med. Så brukar mitt liv vara :D Aja, jag gör det bästa av betongväggen!
Så, handla lite mat och sen se gullig ut vid majgrillningen! Jag är löjligt positiv. Jag är dock rädd att snart kommer det en nedförsbacke med en betongvägg som jag kolliderar med. Så brukar mitt liv vara :D Aja, jag gör det bästa av betongväggen!
Lovely
Livet är underbart!
Moj Dido
Idag är det 14 år sen min morfar gick bort. Det är 18 år sedan jag såg honom sist.
Krig ni vet.
Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Det jag minns av honom är att han alltid var på min sida.
En gång..
Jag fick som vanligt utskällning av mamma. Morfar tog mig ut och så satt vi där på trappan. Han satt och rökte, jag satt och kollade på hur molnen rörde sig. Jag undrade hur och varför dom gjorde det. Jag undrade var dom tog vägen. Vilken form de hade. Jag undrade om människor försvinner som molnen gör. Redan då hade jag på känn att det var en av de sista gångerna jag skulle se min morfar och få vara med honom.
Min morfar var alkoholist. Men han var inte den jobbiga typen av alkoholist. Han hade alltid typ varit det, och det hade blivit en del av hans personlighet.
Jag minns att han gömde undan sina flaskor "u cumezu". Alla fick pengar till bajram av gammelmormor. Det spelade inte någon roll hur gammal du var, du fick pengar av henne. Men morfar fick ingenting. Han drack och det gillade inte hon. Hon torterade honom.
Hon bodde med honom och mormor. Hon brukade packa sina väskor och säga, nej, jag ska till min dotter! Så var han tvungen att ta henne dit med alla hennes väskor, för hon packade som om hon skulle flytta. Det gick två dagar, då ringer hon igen. Gammelmormor: "KOM OCH HÄMTA MIG!" Morfar hade inget val än att hämta henne.
Ibland kunde morfar bli riktigt full. Han fumlade in i trädgården och ramlade vid äppelträden precis utanför husdörren. Mormor och mamma och mostrarna hade inget annat val än att bära in honom. De bar in honom, och la honom på soffan.
Då öppnar han ögonen och säger: "Bas vam hvala sto ste me fino unjeli"... Det var hans grej. Som sagt, han var inte någon jobbig alkoholist, utan rolig. Han var sig själv trots att han drack. Det var nog därför jag har så god minnen av honom...
Men jag kommer aldrig glömma hans ansikte när han fick veta att hans son hade blivit en av de som hade fallit offer för kriget. Då blev han mänsklig.
I alla fall. Jag vill skänka det här inlägget till hans minne. Trots den korta tiden jag hade med dig, så finns du alltid i mitt hjärta.
Rahmetli Muharem Ajanovic.
Krig ni vet.
Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Det jag minns av honom är att han alltid var på min sida.
En gång..
Jag fick som vanligt utskällning av mamma. Morfar tog mig ut och så satt vi där på trappan. Han satt och rökte, jag satt och kollade på hur molnen rörde sig. Jag undrade hur och varför dom gjorde det. Jag undrade var dom tog vägen. Vilken form de hade. Jag undrade om människor försvinner som molnen gör. Redan då hade jag på känn att det var en av de sista gångerna jag skulle se min morfar och få vara med honom.
Min morfar var alkoholist. Men han var inte den jobbiga typen av alkoholist. Han hade alltid typ varit det, och det hade blivit en del av hans personlighet.
Jag minns att han gömde undan sina flaskor "u cumezu". Alla fick pengar till bajram av gammelmormor. Det spelade inte någon roll hur gammal du var, du fick pengar av henne. Men morfar fick ingenting. Han drack och det gillade inte hon. Hon torterade honom.
Hon bodde med honom och mormor. Hon brukade packa sina väskor och säga, nej, jag ska till min dotter! Så var han tvungen att ta henne dit med alla hennes väskor, för hon packade som om hon skulle flytta. Det gick två dagar, då ringer hon igen. Gammelmormor: "KOM OCH HÄMTA MIG!" Morfar hade inget val än att hämta henne.
Ibland kunde morfar bli riktigt full. Han fumlade in i trädgården och ramlade vid äppelträden precis utanför husdörren. Mormor och mamma och mostrarna hade inget annat val än att bära in honom. De bar in honom, och la honom på soffan.
Då öppnar han ögonen och säger: "Bas vam hvala sto ste me fino unjeli"... Det var hans grej. Som sagt, han var inte någon jobbig alkoholist, utan rolig. Han var sig själv trots att han drack. Det var nog därför jag har så god minnen av honom...
Men jag kommer aldrig glömma hans ansikte när han fick veta att hans son hade blivit en av de som hade fallit offer för kriget. Då blev han mänsklig.
I alla fall. Jag vill skänka det här inlägget till hans minne. Trots den korta tiden jag hade med dig, så finns du alltid i mitt hjärta.
Rahmetli Muharem Ajanovic.
ÄLSK
Nu ska jag snacka med min älskling. Köp aldrig en touchtelefon. dom fuckar sig rätt snabbt om ni skickar mkt sms!
Ko ceka taj doceka
Idag hade jag ett missat samtal. Okänt. jag satt på föreläsningen och kunde inte svara, men jag hade på känn att det var migrationsverket. Du vet, vi kvinnor. Vi har ett sjätte sinne..eller e det ett sjunde?! I alla fall...
Jag kom hem. Ett brev hade ploppat in i brevlådan. Migrationsverket.
Jag öppnar, jag läser. Vi kan inte tyvärr bevilja ert uppehållstillstånd. Man ba? Eeeh....Klumpen i magen blir allt större. Jag läser vidare. Andra pappret.
Bla bla bla...
Därför beviljar vi er ansökan om uppehållstillstånd från 2010-04-12 till 2012-04-10!
Ett YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES slinker ut med allt jag orkar! Jag skickar sms till älsk! RING NU NU NU NU NU!
Han svarar: Han bara, hej älskling!
Jag: PACKA VÄSKORNA!
Han: Vad snackar du om?
Jag: PACKA NUUUUUUUUUUUUUU!
Han: Skojjaru du eller menar du allvar?!
Jag: *hoppar omkring av glädje*
Han: *det sjunker in, och han börjar skutta omkring med mig!
ÄLSK KAN VARA HÄR NÄSTA HELG! Underbar dag och på något sätt känner jag att allt, verkligen allt kan lösa sig! BRAAAAAAAAAAA!
Jag kom hem. Ett brev hade ploppat in i brevlådan. Migrationsverket.
Jag öppnar, jag läser. Vi kan inte tyvärr bevilja ert uppehållstillstånd. Man ba? Eeeh....Klumpen i magen blir allt större. Jag läser vidare. Andra pappret.
Bla bla bla...
Därför beviljar vi er ansökan om uppehållstillstånd från 2010-04-12 till 2012-04-10!
Ett YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES slinker ut med allt jag orkar! Jag skickar sms till älsk! RING NU NU NU NU NU!
Han svarar: Han bara, hej älskling!
Jag: PACKA VÄSKORNA!
Han: Vad snackar du om?
Jag: PACKA NUUUUUUUUUUUUUU!
Han: Skojjaru du eller menar du allvar?!
Jag: *hoppar omkring av glädje*
Han: *det sjunker in, och han börjar skutta omkring med mig!
ÄLSK KAN VARA HÄR NÄSTA HELG! Underbar dag och på något sätt känner jag att allt, verkligen allt kan lösa sig! BRAAAAAAAAAAA!
Uppe!
Sååå, nu har jag snackat med älsk på morgonen igen! Finns ingen bättre känsla än att han väcker en och så dricker man kaffe tillsammans och pladdrar... SÅÅ BÄST
Älsk
Så snackat med älsk i typ 5 timmar :D Skönt, vi bråka och gjorde upp! :D hahaha...jag vet. Skriver mer imorgon!
Önskar jag kunde lägga mig bredvid han nu och somna..men men. snart så!
God natt!
Önskar jag kunde lägga mig bredvid han nu och somna..men men. snart så!
God natt!
LovelyLove
Sova strax...
ska duscha sen sova :/ Jag insåg nyss hur mycket jag saknar älsk. Jag kan inte fylla ut hans tomrum genom att göra en massa saker, trots att det hjälper för stunden...men snart.
Snart är vi tillsammans igen!
Snart är vi tillsammans igen!
What's up with älsk??
Älsk verkar lida av saknad. han skickar sms stup i kvarten! Vilket är rätt gulligt och att han äntligen har förstått att han kan vända sig till mig! Det är världens skönaste känsla ever för vi har haft det upp och ner lite på sistone! Men det verkar lösa sig! Det gäller att ha tålamod när det gäller äktenskap! ÄNTLIGEN! 3 månader senare har jag fattat det! Fan, 26 mars har jag varit gift i 3 månader! hhihihi
Älsk ♥
Älsk ♥
Sex and the city!
Jag älskar sex and the city! Det finns nog ingenting bättre än gamla repriser..
Jag gillar att kvinnorna ställs inför pinsamma situationer och sen försöker ta sig ur...som t ex ta hem en kille till ett barn! Liksom, det är verklighet!
Hmm, sitter och sakna älsk. Saknar verkligen hans kramar :/. Saknar hans röst och saknar att ha honom att prata med...men snart kommer han. Snart! ♥
Jag gillar att kvinnorna ställs inför pinsamma situationer och sen försöker ta sig ur...som t ex ta hem en kille till ett barn! Liksom, det är verklighet!
Hmm, sitter och sakna älsk. Saknar verkligen hans kramar :/. Saknar hans röst och saknar att ha honom att prata med...men snart kommer han. Snart! ♥
Respektera varandras olikheter
Idag efter ett snack med bästa kompisen insåg jag varför jag inte kan jämföra mitt förhållande med någon annans längre. För det finns inget att jämföra med eftersom jag har ett äktenskap och inget förhållande.
Det är något man inte inser förrän man befinner sig i ett sådant.
Man måste inse att ens partner kommer begå misstag och dra små vita lögner, eftersom jag köper inte skitsnacket att vissa ALDRIG ljuger. Man måste acceptera partners fel och jobba på det samtidigt som man inte utger sig själv för att vara en ängel. För jag vet för det första alla mina fel och negativa sidor och för det andra så vet jag att jag måste jobba på dom.
Det jag ville komma till är ett äktenskap är något större än ett förhållande (jag menar inte att man älskar varandra mer, även om vi älskar varandra mer än något annat), utan helt enkelt att det krävs så mycket mer jobb. Man kan inte göra slut för att det har dykt upp en gupp på vägg. Man kan inte vara långsint och man måste hela tiden sträva efter att komma på en gemensam lösning på konflikter och problem som kommer på vägen.
När jag gifte mig visste jag att smekmånaden varar ungefär en månad och att saker och ting blir mer som rutiner. Man bråkar lite hit o dit för man är så pass olika personer, och detta gäller då honom och mig. Han är positiv, jag är negativt. Han dricker kaffe med mjölk, jag dricker svart. Han är en drömmare, jag är realistisk.
Det är rätt skönt att jag faktiskt har insett det fyra månader senare. Eller jag har vetat om detta, jag har bara inte velat inse och erkänna det för mig själv.
Det är något man inte inser förrän man befinner sig i ett sådant.
Man måste inse att ens partner kommer begå misstag och dra små vita lögner, eftersom jag köper inte skitsnacket att vissa ALDRIG ljuger. Man måste acceptera partners fel och jobba på det samtidigt som man inte utger sig själv för att vara en ängel. För jag vet för det första alla mina fel och negativa sidor och för det andra så vet jag att jag måste jobba på dom.
Det jag ville komma till är ett äktenskap är något större än ett förhållande (jag menar inte att man älskar varandra mer, även om vi älskar varandra mer än något annat), utan helt enkelt att det krävs så mycket mer jobb. Man kan inte göra slut för att det har dykt upp en gupp på vägg. Man kan inte vara långsint och man måste hela tiden sträva efter att komma på en gemensam lösning på konflikter och problem som kommer på vägen.
När jag gifte mig visste jag att smekmånaden varar ungefär en månad och att saker och ting blir mer som rutiner. Man bråkar lite hit o dit för man är så pass olika personer, och detta gäller då honom och mig. Han är positiv, jag är negativt. Han dricker kaffe med mjölk, jag dricker svart. Han är en drömmare, jag är realistisk.
Det är rätt skönt att jag faktiskt har insett det fyra månader senare. Eller jag har vetat om detta, jag har bara inte velat inse och erkänna det för mig själv.
