100318
Imorgon åker jag hem! Ska bli så skönt att återvända. Jag har glömt att jag faktikst har ett liv där uppe. Att jag har skapat ett hem där uppe.
Det ska bli skönt att återvända till skolan och gå tillbaka till mina vanliga rutiner trots att jag alltid har varit emot att rutiner i mitt liv, eftersom jag har trott att livet kommer automatiskt bli tråkigt då. Men icke sa nicke. Nu lät jag som en 50-åring.
På tal om år, så fyller jag år på fredag. Jag fyller..ehm, 18? Ja. Skojjar bara, jag fyller 22. Gud, tiden har gått snabbt sen man fyllde 20. Känns som om jag har typ sovit senaste två åren och vaknat upp i den mardrömmen som jag befinner mig just i. Men jag står fast vid mitt beslut. Jag får väl växa upp och stå på mina egna ben. Jag har alltid varit rätt självständig men har jag lyckats skaffa mig en utbildning trots att jag har varit sjukt skoltrött senaste åren, så beror det endast på att jag varit motiverad.
Jag tror att jag har glömt att det faktiskt folk som överlever utan någonsin hjälp.
Visst, många blev tydligen sårade av mitt beslut, men det här är inte något jag kan vända min rygg till.
Det som sårade mig mest var att jag fick höra att jag inte hade någon karaktär. Trots att jag vet att det inte är sant, för det inte kommer från rätt person (en person som knappt känner mig egentligen), så tog jag inte åt mig så mycket.
Jag skaffade skinn på näsan för länge sedan, för det tog mod att flytta 300 km som en 18åring. Det tog mod att slänga sig in i ett nytt liv utan någon, men det är sjukt hur mycket jag har fått tillbaka.
Jönkan imorgon, och sista dagen då praktiken!
